Kaninen flyttar in
Imorse regnade det så mycket att vi väntade med att släppa ut hundarna i rastgården. Dom blir ju så blöta och leriga i regnet. Och, då blir det bara jobbigt för oss alla sen, eftersom vi inte kan ta in dom utan att inne blir smutsigare än ute.
Så, vi väntade, som sagt, en stund med att släppa ut hundarna.
Och, tur var det... För, just som hussen ätit upp sin frukost och tänkte resa sej för att släppa ut hundarna... så såg han henne: Våran lilla kanin (som vi fick överta i somras, då hennes matte blivit för gammal för att få vara på fritidsgården kaninstallet, och inte hade hjärta att låta henne bli fast i en liten bur inomhus resten av sitt liv)...
Hon satt ute i hundrastgården, mitt i ösregnet.
Jag sprang genast för att titta om kaninburen - som står utanför vårt sovrumsfönster - var öppen.
Men, nej... Alla dörrar var reglade än.
Hussen gick ut i hundrastgården och lyfte upp henne. Tur att hon är så tam.
Och, då han kom in med henne fick hon vila inlindad i en frottéhandduk en halvtimme, innan vi inredde hennes inomhusbur åt henne.
Vi kollade sen uteburen ordentligt, och upptäckte att hon har grävt sej ut. Genom hönsnätet i bodden, och en riktigt djup grop som ledde henne ut på utsidan av buren.
Så, nu blir det för henne att bo inne i vinter.
Och, jag tror faktiskt att hon gillar det mycket bättre - att vara mitt i där det övriga livet är!
Så, vi väntade, som sagt, en stund med att släppa ut hundarna.
Och, tur var det... För, just som hussen ätit upp sin frukost och tänkte resa sej för att släppa ut hundarna... så såg han henne: Våran lilla kanin (som vi fick överta i somras, då hennes matte blivit för gammal för att få vara på fritidsgården kaninstallet, och inte hade hjärta att låta henne bli fast i en liten bur inomhus resten av sitt liv)...
Hon satt ute i hundrastgården, mitt i ösregnet.
Jag sprang genast för att titta om kaninburen - som står utanför vårt sovrumsfönster - var öppen.
Men, nej... Alla dörrar var reglade än.
Hussen gick ut i hundrastgården och lyfte upp henne. Tur att hon är så tam.
Och, då han kom in med henne fick hon vila inlindad i en frottéhandduk en halvtimme, innan vi inredde hennes inomhusbur åt henne.
Vi kollade sen uteburen ordentligt, och upptäckte att hon har grävt sej ut. Genom hönsnätet i bodden, och en riktigt djup grop som ledde henne ut på utsidan av buren.
Så, nu blir det för henne att bo inne i vinter.
Och, jag tror faktiskt att hon gillar det mycket bättre - att vara mitt i där det övriga livet är!
Spindelfobi?
Jag har spindelfobi. Men, jag har lyckats jobba mej från att vara paniskt rädd till att känna ett obehag av att ha en spindel i min närhet.
Nu har jag just hört (videolänk) dels att giftspindeln svarta änkan dykt upp i Sverige, och dels att alla spindlar i Sverige är giftiga (hur skulle de annars kunna döda sina byten?).
Nu har jag just hört (videolänk) dels att giftspindeln svarta änkan dykt upp i Sverige, och dels att alla spindlar i Sverige är giftiga (hur skulle de annars kunna döda sina byten?).
En glad kisse
Smulan är en mycket liten tjej (liten i storlek, trots att hon nu är närmare 2 år), en blyg tjej som är extremt gosig då hon väl känner och litar på sin människa.
Hon söker ett gott och varaktigt hem.
